Daggmask

Från ytterdörrens utsida hörs ljudet av skor mot trappen av trä. Ett lätt slammer från ett välslitet dörrhandtag.

"Masken" hör jag min mor säga.

Min plats är kökssoffan, runt hörnet, där jag sitter och läser. Hon är inte inom synhåll, men stegen hörs.

"Jag har tappat masken."

Ska hon fiska? Det är betet som saknas. Men hon fiskar inte. Mata höns med mask?

"Mhrrrm" grymtar jag medan hon gör entré i min ögonvrå.

"Ursäkta att jag stör."

Inte alls, men jag yttrar inte orden. Ögonen går upp och sen tillbaka till läsplattan. Hon fortsätter fram till diskhon, dricker lite vatten.

"Var har jag lagt den?"

En hand rotar i tröjan.

"Där var den! Jag är en idiot."

Blicken höjs igen, fyndet observeras: Ur fickan dras en vit skyddsmask fram. Typisk engångsmodell. Blå remmar, håller den stabilt på huvudet.

"Jaha, jag trodde du menade en daggmask" säger jag, men det är för henne inte hörbart då hon samtidigt skämtsamt rabblar "tant, en idiot-tant!"

Därefter uppfattar ingen av oss riktigt vad den andra säger, vi talar omlott. Inget ord slutförs innan ett annat påbörjats. Som en sallad.

"Daggmask."

"Tant, tant, en idiot. Tant."

Hon går ut i hallen igen.

"Daggmask!"

"Idioooot!"

Ett sista försök, den här gången hinner hon inte säga något.

"DAGGMASK!"

En kort paus, sedan ett svar:

"Nä, inte daggmask."

Dörren sluts. Jag återgår till min bok.

Ovan skildrar en nyss inträffad "konversation" med min mor